Fördjupningstexter

Det finns olika synpunkter bland historiker när andra världskriget egentligen startade. Den brittiske författaren Antony Beevor menar att man bland annat bör ta med japansk-ryska gränskonflikterna från 1932 till 1939 och Japans invasion av Kina 1937 i beräkningarna. 

Läs mer om kriget Kina-Japan här:

Traditionellt säger de flesta att andra världskriget startade med Hitlers invasion av Polen den 1 september 1939 med Frankrikes och Storbritanniens krigsförklaring 3 september som bekräftelse. Den inledande ronden kompletterades med att Sovjetunionen anföll de baltiska staterna och den halva av Polen som de hade rätt till enligt Molotov-Ribbentrop-pakten.

 

Läs mer om Molotov-Ribbentroppakten här:

Då pakten undertecknades före anfallet mot Polen är det uppenbart att Sovjetunionen är lika medskyldigt till att kriget startade som Tyskland var. Tack vare Sovjets delaktighet i anfallskrigen kunde Hitler vända blickarna västerut utan att vara orolig för det tvåfrontskrig den tyska generalstaben planerat för sedan 1800-talet.

Under tiden fortsätter Tyskland att rusta upp samtidigt som framförallt Storbritannien närmast panikartat försökte komma ikapp. Framförallt fick Royal Air Force förstärkningar i form av jaktplanen Hurricane och Spitfire som kom i aktiv tjänst 1938.Frankrike gjorde också vissa insatser men litade på sin skyddsvall mot de forna ärkefienderna Tyskland, Maginotlinjen.

Den 10 maj 1940 anfölls Beneluxländerna och Frankrike. Till skillnad från 1914 då Frankrike höll ut i fyra år tog det bara en dryg månad för Tyskland att betvinga Västeuropa och britterna tvingades evakuera sina styrkor och många franska soldater från bland annat Dunkerque.

Läs mer om anfallet mot Frankrike här:
Läs mer evakueringen vid Dunkerque här:

Britterna var efter evakueringen av den brittiska expeditionsstyrkan en militärt mycket svag nation. Utöver en stark flotta och ett någorlunda starkt luftförsvar var Winston Churchill och regeringen mycket medvetna om att det skulle ta lång tid att återkomma till kontinenten och att USA behövdes i denna kamp. Churchill hade tidigt startat arbetet med att skapa en allians av stater som gemensamt skulle besegra axelmakterna. För detta behövdes USA. I augusti 1941 träffades Churcill och Roosevelt för första gången utanför Newfoundland (de hade setts en gång flera år tidigare som ministrar i respektive regering). Här undertecknade de Atlantdeklarationen, kanske 1900-talets viktigaste dokument tillsammans med Molotov/Ribbentrop-pakten. Men Storbritannien skulle militärt stå ensam i kampen mot nazisterna fram till december 1941 då Hitler dåraktigt förklarade krig mot USA i samband med Japans attack på Pearl Harbour.

Läs mer om attacken mot Pearl Harbor här:

Även om det nu fanns en allians mot Tyskland, Japan och Italien m. fl. var de allierade arméerna ännu inte beredda att anfalla Europa . I januari 1943 genomfördes en stor och, skulle det visa sig avgörande för krigets utveckling, konferens i Casablanca. Konferensen slutade ironiskt nog dagen efter det att en av 1900-talets mest ikoniska filmer med samma namn som konferensstaden hade premiär den 23 januari 1943.

Konferensen med kodnamnet SYMBOL var inte bara ett toppmöte mellan de politiska ledningarna i Storbritannien och USA utan i ännu högre grad ett möte mellan de två ländernas militära generalstaben även om det var Churchill och Roosevelt som var mötets stjärnor.

Mer information om Casablancakonferensen:

Efter det att slaget om Nordafrika var avslutat inleddes operation Husky, anfallet mot Sicilien 10 juli 1943. Husky skulle bli en generalrepetitionen vad gäller amfibieanfall för de allierade. Amfibiekrigsföring är en relativt ny företeelse i krigshistorien.

Kort förklarat är ett amfibieanfall soldater som anfaller från båtar. Historiskt kan vi fram till första världskriget snarare visa på exempel på logistiska anfall från hav till land.

Som exempel kan nämnas  hertigens av Normandie – senare William erövrarens – överfart till England med sin armé 1066 och danskarnas anfall mot Sverige i Skåne 1709. I båda fallen handlar det om transporter och landstigningar medan själva stridsmomenten inleds efter den amfibiska delen är avslutad.

Två exempel på misslyckade invasioner är den spanska armadan 1588 där den engelska flottan lyckades förstöra överfarten från kontinenten så att spanjorerna tvingades till en neslig och katastrofal reträtt. I ett senare avsnitt i denna poddserie kommer vi att kika närmare på hur vädret i allra högsta grad påverkade invasionen 1944. Det andra exemplet är Napoleons planer att invadera Storbritannien 1805 som misslyckades när den franska flottan förlorade slaget vid Trafalgar. Flottan höll på att bryta sig ur Medelhavet för att hämta upp armén i norra Frankrike.

Ett av de första exemplen på landstigningar från hav mot befäst kust är Ententens anfall mot Gallipolihalvön i dagens Turkiet. Turkarna – eller egentligen osmanerna – var närvarande i ganska så små enheter till en början men tillfogade anfallarna stor skada och de kunde dessutom anfalla med större, reguljära, förband bara någon dag senare.

De allierade hade inga särskilda landstigningsbåtar utan soldaterna skeppades iland med hjälp av småbåtar och pråmar. Det är först nu amfibiekrigsföringen förändrade karaktär i och med att behovet av landstigningskapacitet steg med den nya krigsföring det totala kriget krävde.

Efter det att Frankrike fallit 1940 inledde tyskarna en intensiv planering av en invasion av Storbritannien över den engelska kanalen i operation Sjölejon (Seelöwe). Kriegsmarine - den tyska flottan – hade studerat möjligheterna till ett amfibieanfall sedan 1939 och kommit fram till att framförallt två krav var tvungna att uppfyllas.

Läs mer om slaget om England och operation sjölejon här:

För det första krävdes luftherravälde och för det andra måste transporter och landstigningsutrustning finnas i sådan mängd att kraften i ett anfall var tillräckligt för att motstå de oundvikliga motanfallen från britterna. Operation Sjölejon ställdes definitivt in 1941 och med Hitlers anfall mot Sovjetunionen försvann de sista resterna av tyska offensiva insatser på västfronten. Utöver Rommels Nordafrikakår var de tyska arméerna antingen i strid i öst eller i ockupationstjänst i Väst- och Sydeuropa fram till dess de allierade invaderade Sicilien.

Två amfibieanfall mot det tyskockuperade Europa genomfördes 1942 respektive 1943 och som båda skulle ge erfarenhet och information som planerarna av invasionen behövde.

Den 19 augusti 1942 genomförde de allierade en av deras kanske märkligaste och i efterhand mest kritiserade operationerna under kriget, räden mot Dieppe, operation Jubilee.

Läs mer om Diepperäden här:

Diepperäden gav trots allt de allierade en hel del nyttiga erfarenheter. Bland dessa kan nämnas att undvika befästa städer vid själva anfallet, strändernas beskaffenhet för framförallt fordon och vikten av att utveckla landstigningsbåtar och stridsvagnar som skulle kunna ge det understöd det kanadensiska infanteriet saknade.

Nästa stora landstigningsoperation var då tidigare nämnda operation Husky, anfallet mot Sicilien den 10 juli 1943. Efter att de tyska och italienska trupperna efter många om och men besegrats i Nordafrika var nästa naturliga steg givetvis södra Europa. Sicilien var det uppenbara anfallsmålet av geografiska skäl men framförallt britterna visade att de nu behärskade lurendrejeri och falskspel på den allra högsta nivån efter att ha fått till och med Hitler att tro att det var Grekland eller Sardinien som var målet för amerikaner och britter. Operation Mincemeat, där en död uteliggare i London spelade rollen som en fiktiv major Martin som skulle ha dött i en flygkrasch utanför Spanien. Falska dokument satt i en portfölj fastsatt vid likets arm som planerades i havet från en ubåt. Spanjorerna fann liket och rapporten om de allierades planer för Sardinien fick till och med Hitler att skicka trupper från Sicilien till Grekland och Sardinien.

Operation Husky var på många sätt en generalrepetition inför D-dagen i Normandie. Två arméer med ett gemensam allierat överkommando skulle tillsammans med flygstridskrafter landsättas av den allierade flottan. För första gången inleddes anfallet med luftburna trupper i större förband från amerikanska 82:a och brittiska 1:a luftburna divisionerna. De allierade använde i stort sett samma taktik som sedan skulle användas i den europeiska krigsskådeplatsen där överraskningsmomentet var viktigt. Detta kan jämföras med den amerikanska taktiken i Stilla Havet där flottan och marinflyget kunde hamra de japanska försvararna på öarna i dagar före det att infanteriet från armén eller marinkåren sattes iland.

 

 

Läs mer om anfallet mot Sicilien här:

Husky gav de allierade planerarna flera lärdomar som de skulle dra nytta av inför planeringen av Overlord. Två förändringar som kom att införas ett år senare i Normandie var utvecklandet av stigfinnarsystemet med radio/radar sändare och mottagare mellan en förtrupp och huvudstyrkans ledande plan. Samtliga allierade flygplan målades den 6 juni med tre breda vita och svarta streck på vardera vingen för att minska risken för vådaskjutning. Man beslöt också sig för att försöka undvika att flyga över fartyg på väg till och från målområdet.

Problemet med att snabbt få iland tung utrustning innebar att arbetet med specialutrustade båtar och fordon accelererade. Särskilt en idé som med Churchills gillande tagits fram att tillverka egna hamnfaciliteter och bogsera dem över kanalen bekräftades av operation Husky.

Kustförsvaret på landstigningsstränderna på Sicilien var svagt vilket gjorde att det inledande anfallet var snabbt överstökat. Men de tyska motanfall som gjordes med pansarstyrkor var så nära att lyckas orsakade många rynkade pannor hos generaler och planerare. Lösningen blev först och främst att på alla sätt försöka förhindra de tyska motanfallen så länge att de allierade fick iland egna pansar- och pansarvärnsstyrkor. Detta snabbade på den del av förberedelserna som kom att döpas till ”the transportation plan”.

En annan fördel var att de tre främsta befälhavarna i Normandie, generalerna Eisenhower, Montgomery och Bradley var vid denna tid Överbefälhavare i Medelhavet, Arméchef respektive armékårschef vilket givetvis var en stor tillgång i samband med Overlord. Eisenhower och Montgomery var i allra högsta grad inblandade i den amerikanska 5:e arméns misslyckade landstigning på det italienska fastlandet i september 1943. En av deras lärdomar var att armébefälhavaren, generallöjtnant Marc Clark, beslutade sig för att inte sätta in tillräckligt stora styrkor som kunde skydda sina egna flanker, ett misstag Eisenhower och Montgomery inte skulle komma att göra om i planeringen av Overlord.

Extramaterial

Münchenöverenskommelsen:
befa%cc%88lsordning-ty-armen

Signaturerna på Molotov-Ribbentrop-pakten:

befa%cc%88lsordning-ty-armen

Utdrag ur de berömda tal som Winston Churchill höll i maj och juni 1940:

"Blood, toil, tears and sweat":

"We shall fight on the beaches":

"This was their finest hour!":

Atlantdeklarationen:

befa%cc%88lsordning-ty-armen

Churchills noteringar inför RIVIERA-konferensen:

befa%cc%88lsordning-ty-armen

Casablancakonferensen i journalfilmerna:

Filmer från Gallipoli 1915-1916:

Utvecklingen i amfibisk krigföring:

Operation Husky: