Den klaffbro britterna anföll är sedan många år ersatt av en modernare och större bro men trots det är Pegasusbron värt ett besök. När man står vid bron och ser med egna ögon hur anfallet gick till så imponeras man. Bakom bron står tre minnesstenar som visar hur nära de tre glidplanen landade. På andra sidan finns caféet som var den första byggnaden som befriades under d-dagen. Trots väggar fyllda av foton är caféet som sådant dock en turistfälla.

Ett stenkast från bron ligger Memorial Pegasus, ett av de mer intressanta museerna i Normandie. Utöver en mycket stor samling av artefakter presenteras både anfallet mot broarna och det luftburna anfallet. I trädgården ligger dessutom den gamla bron som fanns över kanalen natten den 6 juni tillsammans med resterna av ett av de Horsaplan som användes. Här rekommenderar jag verkligen att du tar dig tid även om museet snart borde få en uppfräschning.

Precis ovanför Omahastranden ligger den amerikanska krigskyrkogården. Ett absolut måste i Normandie då den ger alla besökare en rejäl tankeställare att krig är på riktigt och unga människor dör i krig. Kyrkogården har för något år sedan fått en ny och intressant entré medan själva kyrkogården fortfarande sköts prefekt och tar andan ur en. Den ligger vackert precis ovanför den del av stranden där de första amerikanska soldaterna ur E-kompaniet, 16:e regementet tog sig igenom strandhindren och uppför slänten. Den gångväg som idag finns till stranden följer i stora drag den väg de tog på morgonen den 6 juni 1944.

Omahastranden bestod av tretton motståndsnästen (wiederstandnest-WN) som alla varierade i storlek och bemanning. En liten pärla som de flesta besökare missar är WN 60. Den ligger lite avsides och det är lite krångligt att hitta dit men väl värd ansträngningen. Här ser du arkeologiska rester i form av bunkrar och nedsjunkna linjer som 1944 var löpgravar. Men framförallt för att du här har den bästa utsikten över Omahastranden och det är enkelt att förstå hur svårt amerikanerna hade att bestiga branterna bakom stranden.

Det största motståndsnästet var WN62 som ligger nedanför och något öster om den amerikanska krigskyrkogården. Det var här Franz Gockel och Heinrich Severloh försvarade stranden mot de anstormande amerikanerna från främst den 1:a infanteridivisionen. När du står i en av bunkrarna så är det tydligt hur tyskarna byggde dessa för att ge flankeld mot stranden och inte mot havet. Här förstår man också varför Omahastranden blev det blodbad som det blev. Just nedanför WN62 hamnade dubbelt så många landstigningsbåtar än planerat och de tyska skyttarna hade oräkneliga mål. I Collevilleville finns ett museum om 1:a infanteridivisionen som med gott samvete kan undvikas!

Vinden och strömen skulle komma att föra de flesta landstigningsbåtarna österut på Omahastranden. Många oerfarna båtförare följde hellre med andra åt fel håll än att lita på sina egna navigeringskunskaper. Men 116:e regementets A-kompani styrde rätt vilket gjorde att deras båtar var samtliga tyskars mål på den västra delen av stranden. En bit väster om vägen ligger en synlig bunker med utsikt över hela stranden och ytterligare en bit åt samma håll finns en ruin efter ett hus. Här stred 2:a Rangerbataljonens C-kompani under hela d-dagen. Men skippa museet som ligger en bit inåt land (Musée Dday). Gammalt, tråkigt och fullständigt intetsägande.

Ett måste att besöka! Du hittar ingen annan plats där du verkligen går runt på samma plats där 2:a Rangerbataljonen klättrade uppför branten och anföll batteriet med sex stycken artilleripjäser. Men ta din tid för även om det ser ut att vara en liten plats tar det tid att kika på lämningarna. Det närmast månliknande landskapet visar kraften i de allierades flygbombningar.

Museet vid Utah beach är numer ett av de bästa i Normandie. Från att ha varit ganska så "mossigt" gjordes en rejäl upplyftning och utbyggnad där utställningarna är moderna och sevärda. Bland annat hänger ett B-26 Marauder där, flygplanet som användes för luftbombningarna precis före klockan K den 6 juni. Passa också på att besöka stranden bakom vilket är exakt den plats där 4:e divisionen landsteg, en kilometer för långt söder om den planerade anfallsstranden. Har du tid rekommenderar jag en lång promenad norrut på stranden där du träffar på ett motståndsnäste efter det andra.

Sainte-Mère-Église var den lilla staden som den 82:a luftburna divisionen befriade på natten den 6 juni. Det var även här som John Steele fastnade på kyrktornet medan han bevittnade hur hans kamrater dödades nedanför honom. En docka föreställande Steele hänger på stans kyrka. Glöm inte att gå in i kyrkan och se på de verkligen unika glasfönstren där inne. Bredvid kyrkan ligger Airbornemuseet som är värt ett besök. Det finns en del intressant att se på, särskilt i den nya byggnaden medan de äldre är lite tristare.