D-dagen den 6 juni 1944

Andra världskriget är en period som fascinerar många, om inte de flesta, på ett unikt sätt. Det är egentligen inte så konstigt. Det är en avgränsad period med många möjligheter till fördjupning. Det är en unikt grym period där människoliv vare sig förr eller senare betytt så lite för så många. Det är en binär konflikt i så motto att det finns en mer godare och en mer ond sida i konflikten.

Trots att det är det andra världskriget är det jämfört med det första en verkligt global konflikt där till och med Brasilien skickade en expeditionskår med 25 000 man till Italien för att strida för de allierade. Trots en oerhörd mängd händelser, militära som politiska, är det relativt enkelt att se en kurva av händelseutvecklingen där axelmakterna hade initiativet från 1939 fram till 1942 då mycket stod och vägde men de allierade fick motsvarande initiativ fram till Tysklands kapitulation i maj 1945 och Japan i augusti senare samma år.

Andra världskriget innebar också en tydlig topp i utvecklingen av massarméer som hade inletts under Napoleonkrigen i början av 1800 talet över det amerikanska inbördeskriget till den enorma mängd människor som befann sig i uniform i mitten av 1945. Men med atomvapnens inbrott i de militära strategierna skulle konflikterna och krigen minska i omfattning, sett till antalet stridande, under det kalla krig som följde i kölvattnet efter det andra världskriget.

Invasionen i Normandie är av flera skäl den enskilt viktigaste händelsen under det andra världskriget.

Det är inte den största händelsen jämfört med operation Barbarossa där över fem miljoner soldater på de tyska och sovjetiska sidorna var inblandade. Det är inte den mest avgörande händelsen då det japanska anfallet mot Pearl Harbour får anses ha påverkat det vidare skeendet mer.

Det finns för mig främst tre huvudorsaker till att jag anser D-dagen vara så viktig att den sammantaget slår de övriga exemplen och andra ej nämnda.

För det första är det den största kombinerade operationen i världshistorien där de tre traditionella vapenslagen armé, flotta och flygvapen alla var avgörande för framgång eller förlust. Det är också en unik händelse i och med att arméerna som behövdes för att besegra Hitler var tvungna att transporteras av flottan till kusten och därmed också skyddas av flygvapnet. I de första kapitlen av denna podcastserie kommer vi kika närmare på hur de allierade löste denna uppgift.

För det andra stod så mycket på spel vid ett enda tillfälle. Hade de allierade misslyckats var det inte bara att omgruppera och anfalla igen. Ifall man misslyckats hade med största sannolikhet tvingats vänta ett år och med det hade troligen kriget förlängts då tyskarna hade kunnat omgruppera stora styrkor till östfronten. Kanske hade de nya vapen som utvecklades i slutfasen av kriget som t.ex. Me262, det första jetdrivna jaktplanet i strid, blivit mer avgörande. Hade invasionen misslyckats skulle en ny landstigning troligen inte kunnat ske förrän våren 1945 och därmed hade kanske Berlin blivit målet för den första atombomssprängningen.

Men nu är vi snabbt inne i ett kontrafaktiskt resonemang där teorier avlöser varandra. Förvisso så intressant så ett av de avslutande avsnitten i serien kommer därför att handla om några kontrafaktiska skeenden som kunde ha skett om ditt eller datt inträffade.

För det tredje ska dock inte händelseutvecklingen efter krigsslutet bortses ifrån. D-dagen startade de västallierades kampanj att nå så långt österut som möjligt så snabbt som möjligt. Med något undantag var avsikten från de flesta styrande att detta innebar ett avslut av striderna mot Tyskland men effekten blev dessutom att de därmed hindrade Sovjetunionen att nå längre västerut än vad de gjorde.

Med tanke på Stalins agerande hade Sovjet givetvis inte hedrat de överenskommelser som gjorts mellan USA, Storbritannien och dem själva före krigsslutet. Järnridån hade dragits längre västerut och risken fanns att exempelvis Danmark hade ockuperats med en rysk marionettregering I Köpenhamn precis som skedde i Poolen och Tjeckoslovakien och höll på att ske i Grekland. Bornholm blev ockuperat av sovjetiska styrkor och lämnade inte förrän den 5 april 1946 efter att i det längsta försökt klamra sig kvar trots ingångna avtal.

Jag besökte stränderna i Normandie första gången sommaren 1979, någon månad innan jag fyllde elva år. Med mina föräldrar och min yngre syster var vi på husvagnssemester i Frankrike och stannade några dagar på campingen som fortfarande ligger precis bredvid Omaha Beach. Mamma och syster ville sola och bada vilket vare sig jag eller min pappa någonsin varit särskilt intresserade av så han och jag gjorde några egna turer med bil och per fots i området. 1979 var fortfarande Normandie en relativt bortglömd plats där livet på de flesta sätt snart hade återgått till det normala efter det att striderna dragit vidare på hösten 1944.

Normandie är likt Skåne då båda anses vara ländernas respektive kornbodar och, i varje fall om vi avgränsar oss till Österlen, är kända för sina äppelodlingar. I Normandies fall har äpplena dessutom gett världen dess berömda äppelbrännvin, Calvados. Samma namn har området, departementet, där huvuddelen av D-dagens strider skedde. Nåväl, åter från geografi till historia. Jag nämnde att det inte fanns ett särskilt stort intresse för Normandie och D-dagen 1979. Det finns flera skäl till detta.

De två viktigaste var att den generation som stred under det andra världskriget tog av sig sina uniformer och tog sig an sina liv. Till skillnad från senare generationer är det tydligt hur ointresserade veteranerna från andra världskriget var att berätta om vad de gjort och upplevt under krigsåren. Det fanns på något sätt inte tid till reflektion och utvärdering. Det kalla kriget tog snart vid och stora delar av främst Europa och Asien låg i ruiner och behövdes byggas upp.

I västvärlden stod man inför en paradigmskifte där den gamla tiden med tydliga klasskillnader ersattes av ett välfärdsfokus. Särskilt tydligt var detta i Storbritannien som några månader efter krigsslutet valde en Labourregering och kastade ut Winston Churchill ur Downing Street nr 10. I USA tog det kalla kriget snabbt över och senare skulle det uppslitande Vietnamkriget påverka samhället i grunden och de flesta hade ingen lust att minnas ett annat krig ännu längre tillbaka. Vi ska här inte heller glömma bort Koreakriget 1950-1953.

I Tyskland fokuserades på att utbilda de nya generationerna hur de ska undvika framtida konflikter och där förintelsen var naturligen viktigare att diskutera än förlusterna i Normandie. I östblocket diskuterades naturligtvis inte de västallierades största militära operation utan allt fokus lades på propagandan att det var det sovjetiska folket som vann kriget mot fascismen och nazismen. Ännu idag låtsas dessutom ryssarna och deras nyttiga idioter i den svenska vänstern att kriget startade med operation Barbarossa den 22 juni 1941.Att Sovjetunionen anföll de baltiska länderna, Finland och östra Polen 1939 talar de naturligtvis inte så högt om.

Så 1979 kunde pappa och jag gå runt på stränderna och dynerna och jag kunde utan större ansträngning gräva fram patronhylsor och militärt skräp som idag hade gjort mig en rik man om jag då vetat priserna på militaria-prylar idag. Utanför kusten låg fortfarande en del vrak från kriget och det var svårt att ta sig från en strand till en annan då det kort sagt inte fanns någon krigshistorisk turism att tala om.

Det hade då givetvis getts ut en hel del litteratur med en noterbar stratpunkt med Cornelius Ryans bok ”Den längsta dagen” 1959 och filmatiseringen av densamma 1962 med dåtidens största filmstjärnor som Henry Fonda, Richard Burton, Curd Jürgens och Robert Mitchum. För att inte tala om filmhistoriens värsta rollsättning med John Wayne som Överstelöjtnant Benjamin Vandervoort. I övrigt var det mest militärens egna historiker som gett ut beskrivningar av krigsförloppen.

1984 skedde en tydlig förändring. Ronald Reagan höll två mycket berömda tal den 6 juni 1984 på 40-årsjubileumet. Först vid Pointe-de Hoc och senare på den amerikanska krigskyrkogården ovanför Omaha beach. De franska myndigheterna hade förstått den historiska betydelse D-dagen börjat få och hade därför gjort stränderna och övriga platser mer tillgängliga för turister. Under 80-talet gav dessutom allt fler böcker ut som gav ett mycket större allmänt intresse av vad som hände under d-dagen.

Detta intresse pekade för de allra flesta med Steven Spielbergs film ”Rädda menige Ryan” 1998 med Tom Hanks i huvudrollen som kapten Miller i 2:a Rangerbataljonen. Som kuriosa kan nämnas att rollen är baserad på svenskättlingen Ralph Goransson som ledde C-kompaniet i land på dagen. Intresset höll i sig och till och med steg med tv-serien Band of Brothers som sändes första gången 2001.

Själv har jag dock fortsatt läsa och studera D-dagen från alla möjliga vinklar. Jag har varit på plats sju gånger och även rest till andra platser som har betydelse när man studerar invasionen. Bland annat i det rum i Southwick house utanför Portsmouth där Eisenhower fattade beslutet att anfalla. Jag har även varit på D-dagsmuséet i New Orleans där jag fick se och hålla i ett par stövlar den tyska soldaten Frans Gockel bar i motståndsnäste 62 på Omaha beach där han bekämpade de amerikanska soldaterna med en tjeckisk kulspruta.

Jag har slutat räkna antalet böcker jag har om denna dag, jag gjorde det när de passerade 300. Tyvärr ges allt färre böcker ut och framförallt ges inte intressanta böcker längre ut. De flesta som kommit ut de senare åren har varit amerikanska militärbiografier där förläggare försökt krama ur ointressanta rester ur historien om d-dagen. Detta tillsammans har gjort att jag nu tagit beslutet att själv skriva om D-dagen i formen av poddserien och sajten www.d-dagen.com.

Avslutningsvis några kommentarer till hur poddserien är upplagd. Det kommer 29 avsnitt som kommer att publiceras ungefär en gång i veckan med de tre första direkt nu i starten. Avsnitten är uppdelade i tre huvuddelar, före, under och naturligtvis efter D-dagen. De nio första avsnitten handlar om planeringen och uppbyggnaden inför anfallet. Sedan följer 16 avsnitt som alla handlar om de 24 timmarna under själva D-dagen följt av fyra avslutande avsnitt om tiden efter D-dagen m.m. Varje avsnitt är ungefär 45 minuter långt.

Jag har försökt att i så lång utsträckning som möjligt uttala ortsnamn och personnamn utifrån hur de uttalas i respektive originalspråk. Däremot använder jag svenska betäckningar på vapen, fordon och militära termer. Som exempel använder jag begreppet motståndsnäste istället för det tyska begreppet widerstandsnest även om det senaste förekommer som en förklaring i inledningen av vissa kapitel. Däremot har jag ofta använt ursprungsbenämningarna på de kodord som användes. Detta då de helt enkelt är mer igenkännbara för lyssnaren än de mer ovanliga svenska översättningarna. Overlord heter därför även här Overlord snarare än Övergud, ett begrepp ingen svensk skulle känna igen.

Tidpunkter är också en delikat fråga då de allierade använde sig av dubbel brittisk sommartid medan tyskarna använde sig av centraleuropeisk tid. Faktum är att tyskarna använde sig av Berlintid över hela den europeiska krigsskådeplatsen. Jag har valt att genomgående använda mig av allierade tider. Detta av två skäl. Det viktigaste är att det var de allierade som hade initiativet i invasionen. Det var de allierades staber som hade satt en klockstämpel på deras aktiviteter medan tyskarna mer tvingades planera för att reagera på de allierades insatser. Därmed blir det automatiskt så att det är de allierades tider som gäller. Det andra skälet är att majoriteten av alla historiska källor härstammar från de allierade biblioteken då mycket av de tyska arkiven förstördes under den fortsatta kampanjen i Normandie sommaren 1944.

Webbplatsen, www.d-dagen.com, är en naturlig följeslagare till poddserien. Här publicerar jag en kortversion av varje poddavsnitt tillsammans med en bred flora av fördjupningsämnen som av naturliga skäl inte får plats i poddavsnittet. Här finns även massor av extramaterial i form av relevanta bilder, kartor, filmer, ljudinspelningar och annat. På undersidorna presenteras de flesta av huvudpersonerna, boktips och recensioner, spelfilmer om d-dagen, resetips och mycket annat. Missa därför inte att regelbundet gå in på www.d-dagen.com.

Örby 2016-12-16

Niklas Kristoffersson