Efter Dunkerque 1940 var det ingen utom Churchill som trodde på en återkomst till kontinenten. Det skulle dröja fyra års arbete och planering för båda sidor innan spelplanen inför d-dagen var satt.
På våren 1944 återstod planering, förberedelser och uppmjukning av försvaret innan anfallet kunde inledas. Men vädret skulle komma att spela en stor roll när besluten väl skulle fattas.
Tre divisioner luftburna trupper skulle se till att invasionens flanker var säkrade. Men att fälla så många i mörkret skulle visa sig vara svårare än förväntat.
Det var allt eller inget och mycket stod på spel. Befälhavarna var övertygade om att flottan och bombflyget skulle medföra ett snabbt genombrott av Atlantvallen. Men misstag och motstånd skulle påverka skeendet rejält.
På grund av tidvattnet landsteg britter och kanadensare en timme senare än amerikanerna. Förhoppningen var att både Bayeaux och Caen skulle falla under d-dagen. Det gjorde de inte.
Till slut var d-dagen till ända men många fick inte uppleva dagen efter. För de som klarat sig igenom nätternas natt och dagarnas dag skulle dagarna och månaderna efter inte vara särskilt mycket lugnare.